|
"Svennehora", "svennetönt" och andra rasistiska tillmälen; det är knappast denna främlingsfientlighet som åsyftas då flera skolor uppvaktas av SSU:s kampanj mot diskriminering och främlingsfientlighet. Dessa åsikter är nämligen enligt dem förbehållet enkom svenskar. Vår motaktion syftar till att skapa en friare och mer nytänkande debatt och påvisa den nuvarande enkelspårighetens förkastlighet. .
Rasism och nazism är två grovt missbrukade begrepp, då de används utan hänsyn till deras sanna definition. Båda är raspolitiska ideologier vars sympatisörer anser att det finns olika människoraser och att vissa av dessa är mer värda än andra, samt med hänvisning till ovanstående argument också berättigar förtryck av andra folkgrupper som de anser mindre värda. Detta enligt de tre kriterier vår diskrimineringsombudsman fastslog då han i början av 90-talet definierade ordet "rasism". Lyckligtvis är dessa åsikter ytterst marginella i Sverige. Har Du någonsin träffat en person som på fullaste allvar verkligen menar att människor ska förföljas eller kuvas på grund av sin hudfärg? Troligen och förhoppningsvis inte.
Vad som vanligtvis brukar åsyftas då man i media dagligen beskyller både professorer, lärare och samhällsvetare för att vara rasister är egentligen invandringskritik eller möjligen ibland främlingsfientlighet, men rasism? - Knappast.
Det är inte heller det fåtalet verkliga nazistanhängare (62 st. om man får tro Expressen, Aftonbladet, SvD och DN i deras gemensamma reportage den 30:e November -99), som gjort det nödvändigt att anordna "Ett år mot rasism", "En dag mot rasism" och "1:a maj mot rasism" samt de otaliga kampanjer mot rasism i skolor, TV, tidningar, etc. Det finns nämligen fler mördare i Sverige än det finns nazister; fler våldtäktsmän och till och med fler pedofiler.
Vad som betecknas som "rasism" och kräver miljardbelopp för bekämpning är istället de kulturella konflikter och den berättigade rädsla som drabbat Sverige. Dessa motsättningar är självfallet illa nog och skulle mycket väl kunna vara värda de resurser som offrats om de istället hade använts till bedrivandet av assimileringspolitik i syfte att minimera de kulturella konflikter som leder till "rasism". Vad som skiljer Sverigedemokraterna från övriga etablerade partier är vår övertygelse om att kravlöshet på invandrare och enkelspårig retorik om främlingsfientlighet, där svensken beskylls som syndabock för samtliga konflikter, inte är lösningen och att många antirasistjippon därmed blir både kostsamma och verkningslösa.
Ur det perspektivet borde istället de enorma resurser som varje år satsas på "attitydförändringskampanjer" spenderas på att rädda livet på de många människor som dagligen avlider i sjukhusköerna. Där torde pengarna göra mer nytta än i de kampanjer mot rasism som i förlängningen endast motverkar sina egna syften. Anledningen är att många söker sig till extrema rörelser i protest mot vad som förespråkas i dessa kampanjer, nämligen kravlöshet och enkelspårighet.
Kravlöshet i den bemärkelsen att Sverige, som nästan enda land, inte följer FN:s rekommendation vad gäller invandringspolitik. Vi ställer inte de krav på skyddsbehov för beviljad asyl som övriga nationer gör, vilket gjort att många valt Sverige framför mer närliggande länder, både geografiskt och kulturellt.
Genom bland annat moskébyggen, anhöriginvandring, hemspråksundervisning och finansiella bidrag till invandrarföreningar uppmuntrar vi faktiskt de hitflyttade att fjärma sig från och ställa sig utanför den svenska kulturen.
Utvisning för de som missbrukat vår gästfrihet tillämpas ytterst sällan. Om detta mot all förmodan görs resulterar det så gott som alltid i snyftreportage i allehanda kvällspress, vilket med naturlagsbunden säkerhet leder till att beslutet upphävs. Vår regering har beslutat om att "underlätta nysvenskars situation" genom att bland annat ge förtur till bostäder i attraktiva områden, bidrag till flytt från storstad och positiv särbehandling vid utbildningsantagningar. Vid dessa kvoteringar ska svenskar diskrimineras.
Faktum är att flera politiker uttryckligen hävdat att de faktiskt inte anser att invandrare ska assimileras in i den svenska kulturen, utan att det är svenskarna som bör integreras i det "nya Sverige".
Denna kravlöshet i kombination med att hitkomna ständigt matas med budskapet om hur varje besvikelse de upplevt beror på "svenskarnas rasism" har orsakat en svenskfientlighet som kravlöshetens förespråkare till varje pris förnekat. Deras övertygelse är att förakt mot olikheter endast kan riktas från svenskar mot invandrare, aldrig tvärtom. Därav blir också de "antirasistiska" kampanjerna enkelspåriga, rentav enfaldiga.
Sverigedemokraterna har som enda parti uppmärksammat den växande svenskfientligheten, som tar sig allt grövre uttryck. Istället för att, som de ansvariga, sopa problemet under mattan, vill vi lyfta fram och belysa etniskt och kulturellt förakt ur ett nyanserat perspektiv. Samtliga antirasistiska seminarium som hittills arrangerats har bestått av att totalt förneka svenskföraktets förekomst och istället beskylla enbart svenskarna och "deras fördomsfulla läggning" för de motsättningar och konflikter som uppstått till följd av den massiva invandringen från länder med vitt skilda kulturer, kvinnosyn och värderingar.
Det talas också varmt om hur vi än mer kan förbättra de nyanländas situation, senast propagerade Mona Sahlin för en lag där arbetsgivare ska tvingas missgynna sökande med svenska namn vid tjänstetillsättning (=etnisk diskriminering av svenskar). I takt med att regeringen avskaffar krav på invandrares anpassning och samtidigt bestraffar svensken till tolerans, växer föraktet mot oss, och framförallt mot den kvinnliga delen av vår befolkning.
I Sverige har ett flertal gruppvåldtäkter ägt rum det senaste halvåret, Rissne, Huddinge, Göteborg, Borås, Herrljunga och Vallentuna är bara några av de orter som drabbats.
Vid varje tillfälle har samtliga förövare varit av utländsk härkomst och likaledes har det varit genomgående svenska offer.
"Det enda som händer om man våldtar en svensk hora är att man får snacka med en socialtant"
Detta påstod en av Rissnevåldtäktsmännen i en intervju med DN och faktum är att han hade rätt!
Personrån har blivit ett så vanligt förekommande brott att inte bara förövaren längre marginaliserar dess betydelse utan även offret har börjat anse att denna kränkande behandling "är något man får räkna med".
Både polis och socialtjänst vittnar om att det är svenska ungdomar som rånas av invandrargäng.
Genom att få människor uppmärksamma på att Sverigedemokraterna är ett alternativ till den förda invandringspolitiken hoppas vi att svenskfientligheten tas på allvar. Därigenom förhindras förhoppningsvis även ungdomar från att i sin missriktade besvikelse söka sig till extrema och rasistiska grupperingar.
Det talas inte gärna om det främlingsförakt som riktas mot den inhemska befolkningen och förklaringen är enkel. De ansvariga vill inte kännas vid de baksidor deras "humana" politik åsamkat. Ju mer påfallande fientligheten blir mot oss, desto fler kampanjer och fackeltåg behövs för att förneka verklighetens svenskförakt. Detta är en i längden ohållbar lösning.
Vi låter nedanstående citat tala för sig själva då de bevisar svenskfientlighetens existens.
"Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som en arabisk"
Intervjuad invandrarpojke i DN
"Det här är vårt land (...) Vi våldtar deras barn. Javisst, varsågod, dom tycker om det faktiskt."
Mikael Alonzo (Sångare i musikgruppen Stockholms negrer, samt f.d. ordförande för organisationen Ungdom mot rasism), i en videointervju.
"Skillnaden mellan Sverige och Turkiet är egentligen att i Turkiet måste man betala för hororna."
17-årig invandrarkille uttalar sig i boken "I ensamhetens labyrint".
"Ingen kommer hit för att man vill bli svensk (...) Sverige är ett land där man kan lyfta bidrag utan att behöva göra någonting och dit vill man naturligtvis åka."
Magnus Karaveli (skribent vid Östgöta Correspondenten) i Salt Nr: 1 -99
"Den svenske mannen är en förnedrad man, en misslyckad föredetting."
Mauricio Rojas erhöll Timbros kulturpris för sin betraktelse.
Föreställ dig reaktionerna om något liknade hade sagts om en annan folkgrupp eller om det vore svenskar som rånat, våldtagit och misshandlat invandrare. Det skulle knappast förtigas i media för att sedan vålla upprördhet mot de som påtalade de främlingsfientliga aspekterna.
Genom att beskylla "svenskarnas rasism" för att vara enda orsak till de motsättningar och segregeringar som följt i det "mångkulturella paradisets" spår försöker beslutsfattarna skylla över sina egna misstag på befolkningen och den alltid lika tacksamma syndabocken, ungdomarna.
Du kan däremot kräva av Din lärare att främlingsföraktet diskuteras ur ett allsidigt perspektiv. Ifrågasätt om etnisk särskiljning är godtagbart bara på grund av att det är svenskar som åsidosätts. Godta inte några kollektivt fördömande föredrag där gemene svensk beskylls för att vara ansvarig för den massiva invandringens problem. Hävda din rätt till nyanserad undervisning och framför allt, låt aldrig etablissemanget skylla sina felaktiga beslut på Dig.
|
