Partisekreterare Björn Söder höll på lördagen ett anförande inför Riksårsmötet.

Vänner!

Ännu ett år har gått och många hinder har övervunnits, men våra största utmaningar ligger fortfarande framför oss.

Nästa år är det åter dags för val. Man kan givetvis ställa sig frågan: Varför ska vi som motståndare till det överstatliga EU ställa upp och skicka ned representanter till Bryssel?

Svaret är att om inte vi sitter där och för fram vår talan så kommer det sitta ledamöter från andra partier och föra fram en politik som står i direkt motsatsförhållande till vår. Vi, sverigedemokrater, skall, tillsammans med nationalister i andra länder, fungera som grus i maskineriet vad gäller byggandet av ett EU som raserar demokratin och folkets inflytande över sin egen livssituation.

EU är inte och utvecklas definitivt inte mot ett demokratiskt EU, utan tvärtom. Det senaste som förstärker EU:s makt är Lissabonfördraget som är en omskrivning av den av det franska och holländska folken redan förkastade EU-grundlagen.

Fördraget flyttar ytterligare makt till Bryssel. Riksdagspartierna har försökt påskina att Lissabonfördraget gör EU mer effektivt, mer modernt och mer demokratiskt. Men i själva verket är det så att effektiviseringen sker på demokratins bekostnad.

Lissabonfördraget är ett avgörande steg i byggandet av den Europeiska monsterstaten. EU:s makt stärks inom områden såsom utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Vi, sverigedemokrater, behövs som motvikt till Europa-etablissemangets knähundar som idag sålt sig själva och sålt vårt land i förhoppningen om att kunna roffa åt sig en del av smulorna från monsterstatens bord.

I Skåne där vi sitter invalda i regionfullmäktige har vi motsatt oss planerna på att dela in Sverige i 7 eller 9 storregioner. Indelningen av Sverige i storregioner, som i sin tur skall ingå i långtgående gränsöverskridande samarbeten, är ett led i en långsiktig federalistisk ambition att slå itu etablerade strukturer och demontera den nationalstat som våra förfäder under mer än ett årtusende har offrat blod svett och tårar på att bygga upp och försvara.

Uppsplittrandet av Europas nationer i regioner kommer att leda till fragmentisering och att besluten flyttar längre från medborgarna. Den här utvecklingen motsätter sig Sverigedemokraterna.

EU-federalismen bygger, trots alla olikheter, på vanföreställningen att den nationella identiteten och nationalstaten är politiska konstruktioner, en gång skapade av nationella politiska eliter för att tjäna bestämda politiska och ekonomiska syften. Av detta följer också den felaktiga slutsatsen att nationerna kan avvecklas eller sägas upp när de inte är funktionella i en snäv ekonomisk eller politisk mening.

Ingenting kunde dock vara mer felaktigt. Vår svenska nation är ett resultat av en känslomässig och kulturell gemenskap som växt fram under årtusenden. Den kan man inte avskriva eller utplåna vare sig med kanoner eller med pennstreck ifrån Bryssel. Detta kommer efterföljarna till forntidens fogdar och makthungriga utländska härskare att bli varse.

Genom Lissabonfördraget ges EU rätt att styra allt från utrikespolitiken till arbetsmarknadspolitiken. Mer och mer makt flyttas från Sverige till EU och folket får inte lov att göra sin röst hörd i frågan. Faktum är att vår statsminister undertecknade fördraget innan det ens var översatt till vårt språk.

Genom små, små steg införs Europas Förenta Stater genom maktförskjutning på ett sätt så att folk inte reagerar. De styrande partierna är i stort sett överens om att Lissabonfördraget godkänns. Kvar står Sverigedemokraterna ensamt i frågan om att försvara den svenska modellen och vårt lands frihet och självbestämmande.
Därför är det oerhört viktigt att vi sverigedemokrater gör en ordentlig satsning i Europaparlamentsvalet nästa år. Jag hoppas att ni alla här instämmer i detta.

Nästa år så ska vi alla gå till valurnan och ge etablissemanget en föraning om vad de har att vänta sig i riksdagsvalet 2010.

En förutsättning för ett framgångsrikt val till Europaparlamentet är dock att vi fortsätter arbeta med att få partiet att växa från grunden. Allting börjar och slutar med den lokala organisationen och vi måste därför enträget fortsätta på den inslagna vägen där ni alla har en avgörande betydelse. Genom att bygga vidare på vårt traditionella folkrörelsearbete med flygbladsutdelningar, informationsmöten, affischeringar, torgmöten, närradiosändningar och samtal med vänner och bekanta skall vi tillsammans få de EU-kritiska väljarna att inse vikten av detta val och att vi sverigedemokrater är det enda kvarvarande, trovärdiga EU-kritiska alternativet.

Efter valet 2006 talade jag mycket om hur viktigt det är att vi ägnade 2007 och 2008 för att bygga organisationen. Dessa två år är de enda valfria sedan 2000 och mycket av organisationsbyggandet har därför fått stå tillbaka för alla valrörelser.

Runt om i landet har man verkligen tagit tag i att bygga organisationen – och det syns också i form av fler arbetsgrupper och lokalavdelningar. Det tar lång tid och det är mycket arbetskrävande att bygga en stor och stabil organisation, men det är en förutsättning för att vi skall kunna klara de utmaningar som väntar oss kommande år.

Det gäller nu att resterande del av 2008 fortsätta på detta byggande runt om i distrikten. Likaså gäller det för alla lokalavdelningar och arbetsgrupper att börja rekrytera kandidater till kommande val. Ju tidigare ju bättre, för då har vi också möjlighet att lära känna dem alla på ett ordentligt sätt, vilket bäddar för att det är bra ambassadörer för partiet, som vi för fram i valen.

Tack vare det mod och det hårda och grundläggande gräsrotsarbete som ni alla lagt ned, växer vårt parti och det syns inte minst här under riksårsmötet, då vi är fler deltagare än någonsin. Vi är också i princip det enda politiska parti i Sverige som uppvisar positiva medlemssiffror. Det är inte bara andelen medlemmar som ökar utan det är också allt fler som väljer att aktivera sig och driva partiet framåt. Varje insats från enskilda medlemmar i kommunerna är det som är skillnaden mellan framgång och stiltje.

Ute i samhället har vi nu – efter valet – börjat finna våra roller som politiker och vi börjar komma in i det politiska systemet genom att aktivt driva vår politik. Det är också det bästa sättet att växa ytterligare. När vi kan visa svenska folket att vi tar vårt politiska arbete på ett seriöst sätt och vi samtidigt visar att vi står upp för vårt folks bästa, ja då kommer stödet att växa än mer.

Ni har säkert följt tidningen Expressens så kallade granskning av Sverigedemokraterna som startades i torsdags. Genom tendentiösa och propagandistiska artiklar försöker man påskina att vårt problem med avhopp beror på att vårt parti inte är seriöst. På fullmäktigemötena sitter vi tydligen och sover. Har detta någon som helst verklighetsförankring? Att hoten från vänsterextremister resulterar i enorma problem med att rekrytera kandidater och ibland gör det svårt att behålla våra kommunpolitiker talar man tyst om.

Beträffande beskyllningarna om inaktivitet kan jag berätta att vi under gårdagen fick fram resultatet från en undersökning som vi gjort genom att begära in protokollen ifrån samtliga kommuner där vi finns representerade i fullmäktige. Till skillnad från Expressen och Expo har vi alltså tittat på de kommuner där det finns eller har funnits sverigedemokratiska företrädare och inte på kommuner där vi aldrig ställt upp kandidater och där personer som Marylin Manson och kristdemokratiska kommunalråd klottrats ned som Sd-representanter.

Denna undersökning visar med all önskvärd tydlighet att Expressens siffror är grovt felaktiga och rent av lögnaktiga. Istället för att vara ett inaktivt och passivt parti visar det sig att vi är det parti som lagt flest motioner per mandat av alla samtliga partier.

I en kommentar till tidningen Expos så kallade granskning av vår kommunpolitiska aktivitet, sade statsvetaren Ulla Ekström von Essen, för en tid sedan, att Sd saknade en kommunpolitisk agenda och att en röst på Sd var en bortkastad röst. Detta baserade hon på Expos påståenden om att det bland de sverigedemokratiska kommunfullmäktigegrupperna skulle finnas en osedvanligt hög andel som inte hade lagt några motioner alls. Vår genomgång av fullmäktigeprotokollen visar dock att merparten av riksdagspartierna har en högre andel fullmäktigegrupper som inte lagt en enda motion. Om Ekström von Essen skulle fullfölja sitt resonemang så borde hon således slå fast att merparten av de etablerade partierna saknar en kommunpolitisk agenda och att en röst på dem är en borkastad röst och det skulle i så fall vara den första gången på mycket länge som hon sade ett sant ord.

En av de journalisterna som ligger bakom de senaste artiklarna är Kenny Hjälte. Samma person arbetar för tidningen Expo och låg bakom den s k granskning över hur många motioner som vi lagt i kommunfullmäktigen efter ett år – och detta trots att granskningen publicerades över en månad innan ett år hade gått.

Kenny Hjälte har sin bakgrund i Vänsterpartiets ungdomsförbund och i valet 2006 kandiderade han för partiet. Han har arbetat som ombudsman för Vänsterpartiet i Helsingborg och i Europaparlamentsvalet 2004 ägnade han sig åt politisk brottslighet när han rev ned Sverigedemokraternas betalda annonser på stadsbussarna i Malmö. I TV uppmanade han att alla skulle riva ned Sverigedemokraternas annonser. Sådana personer är alltså anställda på tidningen Expressen.

Det är dock inte första gången man låter vänsterextremister och uttalade kommunister som Kenny Hjälte ”granska” sina politiska motståndare i Sverigedemokraterna. För ett par år sedan anlitade samma tidning AFA-aktivisten Peter Karlsson för att göra en ”granskning” av oss. Denne opartiske reporter var bland annat delaktig i en våldsam attack mot ett sd-möte i Medborgarhuset i Stockholm.

Den ökande intensiteten och desperationen i etablissemangets attacker på oss bör dock bara ses som en intäkt på att vi är på rätt väg och att desperationen håller på att sprida sig bland tillskyndarna av mångkulturalism och nedmonteringen av den svenska gemenskapen.

Den ena dagen beskylls vi för att vara nazister. Nästa dag säger man att det inte är någon mening att rösta på oss eftersom vi är för invandring till kommunerna. Borgarna beskyller oss för att vara vänsterorienterade och socialisterna beskyller oss för att vara högerorienterade.

Våra motståndare har inte förstått att vi är Sverigedemokraterna och varken höger eller vänster. Vi är nationalister och värdekonservativa. Vi tror att alla svenskar har en plats i Sverige. Vi är öppna mot nya människor och kulturyttringar men vi vill själva välja vad vi tycker är bra och vad vi tycker är dåligt. Den rätten kräver vi i anständighetens namn. Vi värnar om det sunda bondförnuftet och vår tusenåriga självbestämmanderätt, vi tar hand om våra gamla och skyddar våra barn. Det trygga anständiga samhälle som vi företräder står i motsats till övriga partiers mångkulturalism, normupplösning och EU-federalism.

Vi har också beskyllts för att vara ett folkhemskramande parti. Detta är dock ingenting jag är ser som en förolämpning utan snarare som ett kvitto på att vår politik är riktig. Om jag skulle nämna två historiska personer som sannolikt skulle ha varit sverigedemokrater idag om man utgår ifrån vad de sagt och skrivit under sin levnadstid så skulle jag först säga Per Albin Hansson och citera honom:




"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Det är sverigedemokraternas vision av Sverige som Per Albin talar om. Ett folkhem utan gemenskap och samhörighetskänsla är en omöjlighet, men det vägrar såväl socialdemokrater som borgerligheten att inse. Den andra personen som i sitt skrivande beskrev vårt vackra land och det svenska folkets lynne och som idag med stor sannolikhet skulle varit sverigedemokrat är Värmlandlands stolthet Selma Lagerlöf. Selma Lagerlöf var ingen uttalad nationalist och inte heller någon politiker men betoningen av hembygden och den folkliga kulturen som Selma skildrade skulle idag setts som djupt opassande och fruktansvärt bakåtsträvande av alla partier utom Sverigedemokraterna. Genom berättelsen om Nils Holgerssons resa fick svenska skolbarn förr sin bild av Sveriges olika landskap och färgstarka kultur.

Låt oss tillsammans påbörja arbetet med att under ytterligare ett verksamhetsår fortsätta kampen för att också våra barn och barnbarn skall få uppleva den gemenskap som Per-Albin kämpade för och den kultur som Selma beskrev.

Låt oss göra detta så att vi en dag kan yttra samma ord som Per Albin yttrade i samband med sitt tal på svenska flaggans dag 1945:

”Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige!”

Tack för ordet!