Olof Skötkonung var den förste som bevisligen var kung över hela Sverige. Under hans regeringstid, då Sverige befann sig under engelska influenser, präglades de första svenska mynten efter förebild av engelska pennies. Detta utspann sig kring år 1000. Efter Olof Skötkonung och hans son, som också var svensk kung, präglades inga svenska mynt på nära ett sekel. Sedan kom då de äldsta medeltida mynten omkring 1140.
De orter där mynt präglades var vid denna tid Lödöse (nära nuvarande Göteborg), Visby, Uppsala och Sigtuna. Mynten var i allmänhet "Brakteatmynt", tunna mynt, präglade på en sida.
I äldre tid präglades mynten på många olika ställen, eftersom det var svårt att transportera mynten till rikets alla delar. Magnus Ladulås räknade i sitt testamente upp 8 städer där mynt tillverkades. Till skillnad från moderna tider kunde en härskare inte heller räkna med att ha monopol. I mindre mäktiga länder som Sverige användes ofta utländska mynt. Vad som reglerades var vem eller vilka som skulle få slå mynt i landet, att föra in och använda utländska mynt var en annan sak.
Periodvis var inte förtroendet för det svenska myntet så stort. Under slutet av 1400-talet var utländska guldmynten viktiga inom handeln, däribland ungerska, rhenska och engelska mynt.
1512 kom det första svenska stormyntet i silver. 1534 började man att prägla daler, vilket man fortsatte med i Sverige ända fram till 1873, efter ett namnbyte från Daler till Riksdaler 1776. Under Gustav Vasas och hans söners tid tillsatte man tidvis koppar i silvermynten, vilket sänkte förtroendet för det svenska myntets värde. Mot slutet av Johan III:s regering ledde detta till en hög inflation.
Från 1624 slogs rena kopparmynt i Sverige. Detta var egentligen tänkt att vara bara under en begränsad tid men upphörde inte förrän 1768. Världens största mynt slogs i Sverige 1645. Det var ett kopparmynt på 10 daler och vägde 19,7 kg. Sedan kopparmynt-tillverkningen upphört 1768 återgick man till silvermynt-foten.
De första svenska sedlarna trycktes 1661, sedan kung Carl X Gustaf beviljat tillstånd för Johan Palmstruch att starta en "Växelbank". Banken, som senare kom att ersättas av Riksbanken, tryckte kreditivsedlar. Anledningen till sedeltrycket var i huvudsak att undvika de omständliga transporterna av de ofta tunga och utrymmeskrävande mynten.
1832 koncentrerades all svensk mynttillverkning till Stockholm.
1873 ingicks en myntunion mellan Sverige och Danmark, där Norge senare anslöt sig. I samband med myntunionen bytte Sverige ut silvermyntfoten mot guldmyntfot. Från och med nu blev den svenska valutan 1 krona = 100 öre. Det bestämdes att 1 krona skulle motsvara 0,403225 g guld. Beteckningen på valutan var från början fransk, men lånades närmast in från Danmark.
I samband med depressionen efter kraschen på Wall Street kom Sverige att överge guldfotsmynten 1931. Man tvingades inse att de gamla försöken att bibehålla ett fast penningvärde genom den teoretiska möjligheten att växla in sedlar mot guld eller silver var något som hörde äldre tider till.
Hädanefter skulle en valutas värde bestämmas i första hand av förtroendet för landets ekonomi, dess förmåga att avstå från devalveringar, förmågan att bekämpa inflationen och kanske även den mängd sedlar som landets centralbank ger ut.
