FOTO: EC Audiovisual Library |
Införandet av euron är tredje steget i EMU. Införandet kan också delas in i tre steg. Först bestämde man sommaren 1998 vilka EU-länder som skulle vara med. Sedan låstes växelkurserna den 1 januari 1999. Slutligen inledde man, även det den 1 januari 1999, en treårig övergångsperiod.
Under den treåriga övergångsperioden fanns euron först bara som elektronisk valuta, vilket betyder att det inte fanns några eurosedlar eller euromynt, utan bara som pengasummor i bankers och företags datorer. I början av 2002 började man dra in nationella sedlar och mynt och ersätta dem med nytryckta eurosedlar och nyslagna euromynt. Gamla sedlar och mynt gäller dock fortfarande under övergångsperioden.
Övergången till euro har fört med sig betydande prisökningar på många varor och tjänster. Många företag har passat på att höja priserna eller i alla fall att avrunda uppåt när den gamla valutan räknas om. Konsumenterna i de olika länderna har varit ovana vid den nya valutan och inte lagt märke till att varorna blivit dyrare. En mätning från oktober 2002 visade att bara 19% av konsumenterna i euroområdet räknar priser enbart i euro. Nästan hälften räknar om alla priser till sin gamla valuta för att förstå hur mycket en sak kostar.
Särskilt stora prishöjningar har det varit på kaféer, restauranger, livsmedel, bagerier, frisörer och bilverkstäder, och inte mindre än 82% tycker att det har blivit dyrare att leva sedan euron infördes. I Grekland och Italien har de kraftiga prishöjningarna vållat stora köpbojkotter bland folk.
Den svenska kronan brukar ofta kallas "skvalpvaluta" av eurovännerna. Sedan euron infördes har dock kronan varit starkare än euron. Kanske är det euron som blir morgondagens "skvalpvaluta"?
