Aftonbladet har inlett en, vad de själva kallar, granskning av Sverigedemokraterna. I torsdagens Aftonbladet kunde man läsa om Jan Guillous resa tillsammans med Jimmie Åkesson. Guillous artikel var ett steg i rätt riktning. Men det varade bara en dag. Igår fortsatte "granskningen" och tyvärr är Aftonbladet tillbaka på ruta ett med samma gamla oseriösa kvällstidningsjournalistik och skvaller.
Aftonbladet har inlett en, vad de själva kallar, granskning av Sverigedemokraterna. I torsdagens Aftonbladet kunde man läsa om Jan Guillous resa tillsammans med Jimmie Åkesson. Guillou följde med Jimmie en vecka och deltog på de möten som hölls runt om i landet. I Sveriges Radio P1 igår uttalade sig Guillou om sin skildring av resan och av partiet Sverigedemokraterna. Han poängterade att det är viktigt att skildra partiet som det verkligen är och de åsikter som partiet verkligen står för. Det torde vara en självklarhet för journalistkåren, men vi vet ju alla att något sådant egentligen aldrig har skett. Guillous artikel var ett steg i rätt riktning. Men det varade bara en dag. Och hans egna kollegor på Aftonbladsredaktionen tycks inte ha varit särskilt lyhörda gentemot Guillou.
Igår fortsatte "granskningen" och tyvärr är Aftonbladet tillbaka på ruta ett med samma gamla oseriösa kvällstidningsjournalistik och skvaller. Just skvaller och fabler genomsyrar gårdagens artikel.
Vi sverigedemokrater har ofta hävdat att det enda som kan hindra oss från att nå framgångar är vi själva. Just detta försöker uppenbarligen Aftonbladet slå mynt av. I en artikel, författad av journalisterna Elisabeth Marmorstein och Ted Kudinoff, använder man sig dels av personer som uteslutits ur partiet och dels av påhittade källor (som lägligt nog vill vara "anonyma"). Målet är att måla upp ett parti som är toppstyrt och kör över gräsrötterna och därmed försöka odla missnöje inom partiet. Hela artikeln bygger på att ett gäng ("Fyrorna", som Aftonbladet kallar det) bestående av undertecknad, Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof styr hela partiet och har ändrat stadgarna för att tillskansa sig makt. Därtill kommer att vi fyra skulle syssla med fuskfakturor (och detta bör vara närmast förtal) för att dra in pengar till partiet.
Artikeln är full av faktafel och insinueringar. Egentligen är Aftonbladets lögner och påhitt inte ens värt mödan att besvara, men eftersom många - trots allt – läser blaskan kan det ändå vara värdefullt att belysa sakernas egentliga tillstånd.
Redan i bildtexten påstås felaktigt att undertecknad och Jimmie skulle åkt lyxbil och druckit champagne i Almedalen, vilket skulle ha rört upp heta känslor i partiet. Sanningen – som också alla medlemmar känner till – är i stället att vi åkte en bil som tillhörde en av våra medlemmar i ungdomsförbundet samt att vi drack mousserande vin, som vi själva bekostade.
Marmorstein och Ted Kudinoff hävdar att vi skulle ha ändrat stadgarna så att ombud utses efter medlemsantal och inte befolkningsantal. Detta för att södra Sverige (där vi fyra kommer ifrån) skulle få större inflytande. Det är visserligen sant att våra stadgar ändrades på sådant sätt att ombudsantal är beroende på hur många medlemmar man har i det område som ombuden utses. Denna ändring gjordes emellertid under Mikael Janssons ledning och det fanns en samstämmighet att det var orimligt och odemokratiskt att folkmängden i ett visst område (som inte ens är medlemmar i partiet) skulle avgöra antalet ombud vid våra riksårsmöten. Ombuden representerar medlemmarna och därför bör de också vara medlemsbaserade, dvs ju fler medlemmar i ett område ju fler ombud som representerar dem. Konstigare än så är det inte.
Att vi förra året – med stor majoritet - slopade riksårsmötena , som tidigare hölls varje år, till förmån för landsdagarna, som skall hållas vartannat år, beror till stor del på kostnader att hålla dessa arrangemang och den arbetsbelastning som det medför för vissa ansvariga personer. En del partiet i Sverige har kongresser vart fjärde år. Vi håller sådana möten vartannat år. Men i Aftonbladets värld handlade det om att drastiskt minska "gräsrötternas chans att påverka partiet".
Man hävdar också att skälet till att förändra beslutsmässigheten i verkställande utskottet (VU) från enhälliga beslut till majoritetsbeslut skulle vara att "Fyran" därmed har makten eftersom man innehar fyra av sex stolar i VU. Skälet till att ändra detta var istället att minska risken för fastlåsning. För många år sedan hade vi en situation inom partiet där VU i stort sett var verkningslöst under ett helt år. Anledningen var att det fanns personer som utnyttjade situationen och låste besluten eftersom det krävdes enhälliga beslut. Majoritetsbeslut är därmed mest demokratiskt och funktionellt. Sedan denna ändring genomfördes har dessutom samtliga beslut i VU fattats enhälligt. Aftonbladets påstående saknar därmed sanning.
Vidare skriver Marmorstein och Ted Kudinoff om att partiet valde att ändra avgiften till riksorganisationen från 25 procent till 40 procent. Det handlar alltså om att lokalavdelningar och distrikt skall överföra ett belopp som motsvarar 40 procent av partistödet till riksorganisationen. Det handlar alltså inte om någon direktöverföring av stödet utan ett belopp som motsvarar detta. Minst hälften av denna avgift avsätts till valfond för att kunna finansiera valutskicken till kommuner och regioner i samband med kommande val, men också för att finansiera de valmöten som kommer att hållas runt om i landet. Resterande del utgör bl a ersättning för tjänster och material som riksorganisationen tar fram och tillhandahåller till distrikt och kommunföreningar. Det är således inga konstigheter med detta. Men efter valet, då det stod klart att Sverigedemokraterna ökade sina tillgångar, har övriga partier och media arbetat intensivt med att försöka förhindra att partiet utnyttjar resurserna på maximalt sätt. Det handlar dels om att rent lagmässigt försöka påverka hur dessa medel används (något som man inte brytt sig om tidigare när övriga partier gjort precis på samma sätt) och dels att försöka misstänkliggöra partiet i medierna.
Vidare beskyller Aftonbladet "Fyran" för att syssla med fuskfakturor. Det handlar om att ett distrikt, Syddistriktet, skickar ut fakturor till kommunföreningarna, där föreningarna krävs på pengar för tjänster och material som kommunföreningarna erhåller. För att minska administrationen skickas fakturor ut i början av året och sedan erhåller kommunföreningarna utbildning och olika former av material (SD-Kuriren, flygblad etc) men också service från distriktskansliet. I samband med detta tas också avgiften för riksorganisationen in för vidaretransferering till riks. Inga konstigheter alltså. Och skulle någon kommunförening vara missnöjd med att de inte fått vad de betalat för (och det tror jag inte eftersom föreningarna oftast får mycket mer under året än vad de betalat för) så kan de kontakta distriktskansliet för en kreditfaktura. Något sådant har heller inte hänt. Alltså är föreningarna nöjda med vad de erhåller. Återigen försöker Aftonbladet misstänkliggöra partiet.
Det finns en uppenbar politisk agenda hos Aftonbladet i deras så kallade "granskning". Genom lögner och insinuationer försöker man måla upp en bild av ett parti i sönderfall där den diktatoriska ledningen står emot gräsrötterna. Syftet är naturligtvis att försöka skapa en självuppfyllande profetia och att försöka att skrämma bort väljare och folk som funderar på att engagera sig i partiet. Vi har sett det förut och vi kommer garanterat få se det igen, men som Edvard Persson en gång sjöng: "Låt dem bara gå på, vi klarar oss nog ändå."
SD är inte den fantastiska fyran, SD är just nu de fantastiska 3300. Och fler kommer vi att bli. Partiet står starkare och mer enat än någonsin, vilket inte minst voteringsreslutaten från det senaste årsmötet visar och det skrämmer naturligtvis slag på medlemmarna av det etablissemang som i åratal har profiterat på Sveriges olycka. Oavsett vilka lögner och desperata metoder de tar till under den återstående tiden fram till valet, så kommer det ändå inte att räcka. Vi tänker inte låta oss stoppas.
Som Victor Hugo sa:
"Inget i världen är starkare än en idé vars tid har kommit."
BJÖRN SÖDER
Partisekreterare
