Det finns knappast någon naturtyp som är mer förknippad med Sverige än den svenska sommarhagen med betande djur. Hagen finns med oss i konsten, i litteraturen, i musiken och är själva sinnebilden för en svensk sommardag med utflykt i det gröna.
Ända sedan bronsåldern har hagen via betande djur gett oss mjölk och kött och fortfarande betar tusentals får, hästar och kor i våra hagar. Ingen annanstans i världen finns denna typ av betesmark som när det gäller biologisk mångfald kan konkurrera med regnskog som en av de mest artrika.
Till skillnad från betesmark i andra länder finns det och har alltid funnits träd och buskar i den svenska hagen. Träden och buskarna ger foder åt får och getter, de ger skugga och svalka för djur och människor under heta sommardagar och de hindrar uttorkning och markförstöring.
Dessa marker är unika. Men sedan ett par år har EU-kommissionens tjänstemän börjat ifrågasätta dem och hänvisar till att det i resten av EU sällan finns träd på betesmark, så varför ska det vara tillåtet i Sverige? Istället vill de klassificera de svenska hagarna som skog. Vill svenska lantbrukare fortsätta kalla hagarna för betesmark och få stöd för skötseln måste de ta fram motorsågarna och skövla beteshagarna från hundraåriga ekar, hasseldungar, vildaplar, enebuskar, sälg- och nyponsnår.
Många länsstyrelser, Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska förening, Världsnaturfonden m.fl organisationer instämmer i Sveriges bönders syn på hagen. De är bekymrade över att hagarnas unika biologiska mångfald hotas.
Vi lantbrukare säger nu stopp. Nu får det vara nog med ständigt ändrade förutsättningar och detaljreglerande ner till minsta enbuske. Vi vill inte förstöra det kulturarv som vi förvaltat och vårdat i århundraden. De nu gällande reglerna för betemarksskötsel är bara ett år gamla och nu ska de alltså ändras igen. Vi säger nej till att ständigt få nya regler trots att vi skriver på femåriga avtal för hur vi ska vårda våra marker.
Det är dags för politikerna att sätta ner foten och stoppa attentatet mot det mest unika vi har i det svenska jordbruket. Antalet träd i en betesmark är ingen sak för Bryssel – det klarar vi i Sverige utmärkt att avgöra själva. Det finns knappast någon naturtyp som är mer förknippad med Sverige än den svenska sommarhagen med betande djur. Hagen finns med oss i konsten, i litteraturen, i musiken och är själva sinnebilden för en svensk sommardag med utflykt i det gröna.
Ända sedan bronsåldern har hagen via betande djur gett oss mjölk och kött och fortfarande betar tusentals får, hästar och kor i våra hagar. Ingen annanstans i världen finns denna typ av betesmark som när det gäller biologisk mångfald kan konkurrera med regnskog som en av de mest artrika.
Till skillnad från betesmark i andra länder finns det och har alltid funnits träd och buskar i den svenska hagen. Träden och buskarna ger foder åt får och getter, de ger skugga och svalka för djur och människor under heta sommardagar och de hindrar uttorkning och markförstöring.
Dessa marker är unika. Men sedan ett par år har EU-kommissionens tjänstemän börjat ifrågasätta dem och hänvisar till att det i resten av EU sällan finns träd på betesmark, så varför ska det vara tillåtet i Sverige? Istället vill de klassificera de svenska hagarna som skog. Vill svenska lantbrukare fortsätta kalla hagarna för betesmark och få stöd för skötseln måste de ta fram motorsågarna och skövla beteshagarna från hundraåriga ekar, hasseldungar, vildaplar, enebuskar, sälg- och nyponsnår.
Många länsstyrelser, Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska förening, Världsnaturfonden m.fl organisationer instämmer i Sveriges bönders syn på hagen. De är bekymrade över att hagarnas unika biologiska mångfald hotas.
Vi lantbrukare säger nu stopp. Nu får det vara nog med ständigt ändrade förutsättningar och detaljreglerande ner till minsta enbuske. Vi vill inte förstöra det kulturarv som vi förvaltat och vårdat i århundraden. De nu gällande reglerna för betemarksskötsel är bara ett år gamla och nu ska de alltså ändras igen. Vi säger nej till att ständigt få nya regler trots att vi skriver på femåriga avtal för hur vi ska vårda våra marker.
Det är dags för politikerna att sätta ner foten och stoppa attentatet mot det mest unika vi har i det svenska jordbruket. Antalet träd i en betesmark är ingen sak för Bryssel – det klarar vi i Sverige utmärkt att avgöra själva.
